Smådjurens sjukdomar

Nedanstående lista är på inget sätt en komplett förteckning över de sjukdomar som våra smådjur kan drabbas av, utan det är mer en genomgång på vanliga problem och lite kring förebyggande åtgärder och botemedel.

Amyloidos

Är en sjukdom där äggviteämnen som bildas i kroppen lagras upp i olika organ, framför allt lever och njurar. Detta leder till att dessa organ inte kan fungera normalt och det leder till lever/njursvikt. Tecken på denna sjukdom kan vara svullen buk, urinvägsproblem, uttorkning, dålig aptit, sträv päls. Det finns tyvärr ingen behandling för detta.

Bettfel –Alltså problem med tänderna

Framtänderna växer under hela livet på våra smådjur, kindtänderna växer kontinuerligt på en del av dem. Genom att tänderna möts när djuret tuggar förhindras normalt att de blir förväxta. Felaktigt bett (medfött), skador på käkarna eller tänderna, bölder eller felaktig utfodring kan leda till att en eller flera tänder blir förväxta. Ett djur med tandproblem känns ofta igen genom att pälsen under haka och på halsen är blöt för att de saliverar mer. De brukar äta mindre, långsammare och slutar äta svårtuggat foder, t.ex. hö. När kaniner och marsvin drabbas brukar det vara för lite hö i kosten, så de tuggar för lite och sliter inte sina tänder tillräckligt. Den vanligaste anledningen är alltför fiberfattig kost och alltför mycket godis och grönsaker. Djuret förstår inte att välja det som är nyttigast, precis lika lite som barn gör det. Det kan också vara ett medfött bettfel eller ett fel som orsakats av en skada, t.ex. att djuret blivit tappat och skadat. Det kan hos marsvin också bero på c-vitaminbrist eller hos alla smådjur kalkbrist, inflammationer i käken eller andra sjukdomar. En vanlig missuppfattning är att mineralstenarna används för att djuren ska gnaga på och slita ner sina tänder. De är alldeles för mjuka för det, mineralstenarna är till för just mineraltillskott. Veterinär måste uppsökas så snart detta problem misstänks. De tittar i munnen och kan röntga djuret. Tänderna klipps eller filas ner, oftast när djuret är sövt. Sen måste ofta djuret tvångsmatas för att börja äta ordentligt igen. Tyvärr brukar problem en gång leda till problem fler gånger. Ser vi bettfel redan på ungar rekommenderar vi avlivning av djuret, hur hemskt det än låter. På ett äldre djur kan det gå bra om fodret justeras. Givetvis använder man aldrig djur med bettfel i avel.

Brist på foder och vatten

Det låter jättehemskt, men det är inte så ovanligt att våra smådjur glöms bort. Slarv kan leda till uttorkning, svält, magsår, kannibalism och slutligen döden för det lilla husdjuret.

Bölder

Bölder kan orsakas av bitsår från andra djur, skador från inredningen i buren eller i huset. Såren som bildas infekteras och bildar bölder under huden. Hamstrar kan få bölder i sina kindpåsar som orsakas av sår i dem av felaktigt foder. Då en böld uppstått måste den öppnas och tömmas, oftast krävs även antibiotikabehandling. Om man vet varför djuret fick bölden bör bakomliggande åtgärd justeras.

C-vitaminbrist hos marsvin

Marsvin kan inte, precis som oss människor, själv skapa C-vitamin i kroppen utan behöver allt sitt C-vitaminbehov tillgodosett genom kosten. Det kan inte nog understrykas hur viktigt detta är. Många sjukdomar hos marsvin är relaterade just till C-vitaminbrist. Problem är vanligast hos de med störst C-vitaminbehöv, alltså växande ungar, dräktiga honor och äldre individer. Brist kan också vara en inkörsport till andra sjukdomar genom ett sänkt immunförsvar som lättare ger t.ex. lunginflammation. Underhållsbehovet för ett marsvin är 5-10 mg/kg dagligen, vid dräktighet bör man ge 30 mg/kg. Överdosering av C-vitamin är sällsynt eftersom vitaminet är vattenlösligt och överskott utsöndras via urinen. Det skall till mycket kraftiga överdoseringar för att det skall ge upphov till biverkningar. C-vitamin får djuret genom C-vitaminberikade pellets, grönsaker och tillskott i munnen eller på maten. Det kan vara svårt att hemma veta exakt hur mycket C-vitamin djuret får i sig. Genom ett par enkla regler kan vi känna oss säkrare.

  • Pelletsprodukten bör vara av HÖG kvalitet, att köpa i lösvikt kan vara bra, men man bör försäkra sig om att produkten är färsk. Kom dock ihåg att C-vitamin halten sjunker och vid felaktig förvaring förlorar pelleten snabbt all C-vitamin. Till och med vid riktig förvaring i en kall torr omgivning så förlorar pellets halva C-vitaminmängden på ca 6 veckor!
  • Välj grönsaker med högt vitamininnehåll. Isbergssallad, gurka och tomat är till stor del bara vatten… De bästa är t.ex. grönkål, persilja, rödbetsblast, spenat, paprika och broccoli. De mest c-vitaminrika frukterna är kiwis och apelsiner.
  • Ge C-vitamintillskott direkt i munnen på djuret om det går och ha inte en öppnad flaska mer än c:a 4-6 veckor, efter den tiden är stora delar av innehållet förstört, även om bäst före datumet är betydligt längre på produkten. Vi rekommenderar alltså inte att ge C-vitamin i vattnet, dels späds det ut i så stor mängd att marsvinet troligt inte får i sig tillräckligt, sedan bryter både luft och ljus ner vitaminet.

Marsvin som har brist på C-vitamin kan i lindrigare fall få torr och fnasig päls, rinnande ögon och snuva, försämrad aptit och sämre immunförsvar. De kan även bli stela i lederna och vara ömma vid beröring. Små sår i huden som infekteras av bakterier eller svamp är inte ovanligt pga. det försämrade immunförsvaret. I allvarligare fall kommer blödningar från tandkött, i leder och i musklerna och till slut förlamning i bakdelen. Det leder till slut till döden om det inte åtgärdas.

Diarré

Att vara dålig i magen behöver inte vara diarré. Har djuret diarré är avföringen flytande! Det blir snabbt akut och måste kontrolleras av veterinär.

Epilepsi

Det förekommer ffa. hos gerbiler, upp till 40% av dem har kramper någon gång. De kan lösas ut av hantering, bli skrämd eller nya miljöer med alltifrån lindriga skakningar till kraftiga kramper och kollapser. Lyckligtvis verkar det inte ha några negativa effekter på lång sikt. Enklaste åtgärderna är att försöka förebygga kramperna med god hantering och en stabil miljö, ffa. i början av livet för djuren.

Fetma

Det är ett mycket vanligt problem bland alla smådjur. Det är inte ovanligt att stöta på djur som ibland väger nästan dubbelt så mycket som de borde, det kan leda till ett otal problem t.ex. diabetes, ledproblem mm. Vanligast är det ägaren som av vänlighet skämmer bort djuret med massor av feta godsaker. Givetvis kan ditt djur få godis, men i lagom mängd och man kan ju välja nyttigare sorter.

Förgiftningar

Nedanstående produkter har man ofta i hemmet och är giftiga för dina smådjur;

  • Aceton
  • Alkohol
  • Ammoniak
  • Antifrysspray
  • Blekmedel
  • Tändare
  • Kaffe
  • Coca cola
  • Tuschpennor
  • Choklad
  • Kritor
  • Tvättmedel
  • Mjukmedel
  • Textilinfärgning
  • Golvpolish
  • Hårfärgning
  • Bensin
  • Jod
  • Insektssprayer
  • Laxermedel
  • Tändstickor
  • Mediciner
  • Malkulor
  • Nagellack
  • Nagellacksborttagning
  • Målarfärg
  • Rengöringsmedel
  • Thinner
  • Målartvätt
  • Parfym
  • Råttgift
  • Te
  • Tvål
  • Terpentin
  • Ljusolja
  • Alkohol
  • Ogräsmedel

Det finns en del, inte direkt giftiga, men olämpliga vegetabilier.

  • Avocado (kan ge blodstockning och vätskeansamlingar på fåglar, okänt om det är giftigt för reptiler och smådjur.)
  • Banan (mkt hög fosforhalt)
  • Broccoli, brysselkål, vitkål, blomkål och kinakål (kan orsaka nedsatt sköldkörtelfunktion som leder till sänkt ämnesomsättning, dålig tillväxt och slöhet.) Dock innehåller de även mycket nyttigheter så det är ett tveeggat område. Med måtta som en del i en varierad kost!
  • Spenat, rabarber, och betor (innehåller mycket oxalsyra och kan orsaka gikt. De hindrar även kroppens kalciumupptag.)

Det finns även en hel del giftiga växter som du bör lära dig att undvika Det finns säkert många fler olämpliga växter, så anta inte att något är ätligt för att det inte står med på ”giftiglistan”. (listan är tagen ifrån en mycket bra undulatsida på Internet: www.undulatsidan.objektivt.com)

  • agave
  • allamanda
  • alocasia
  • alruna
  • amaryllis
  • ampelfackla
  • ampellilja
  • aralia
  • aster
  • azalea
  • backsippa
  • ballongblomma
  • balsamin
  • banddracena
  • benjaminfikus
  • bergspalm
  • benved
  • besksöya
  • buskhortensia
  • buxbom
  • begonia
  • belladona
  • bergsyra
  • benved
  • betlehemsstjärna
  • björnloka
  • blomstertobak
  • blyblomma
  • blåregn
  • blåsippa
  • blåtry
  • bocktörne
  • bondtobak
  • bougainvillea
  • brakved
  • bredbladigt bocktörne
  • bromwallia
  • brunfesia
  • brudslöja
  • bägarranka
  • cissus
  • clematis
  • clivia
  • cultorum röd
  • cyklamen
  • diffenbaccia
  • diplandea
  • doftranka
  • dofttibast
  • drakblodsträd
  • druvfläder
  • dårört
  • dårrepe
  • ekorrbär
  • elefantöra
  • fackellilja
  • falsk akacia
  • fingerborgsblomma
  • finnmyrten
  • fiolfikus
  • flaskfot
  • flasklilja
  • flaminboblomma
  • flikrabarber
  • fläckig munkhätta
  • fiolfikus
  • fredskalla
  • färgginst
  • fönsterfikus
  • förmakspalm
  • gardenia
  • garderobsblomma (zamiochulcas)
  • geranium
  • getrams
  • gladiolus
  • groddbräken
  • gul kungslilja
  • gullginst
  • gullregn
  • gullranka
  • gulltörel
  • gul nattskatta
  • gulsippa
  • haemanthus
  • harginst
  • hartassbräken
  • hibiskus
  • high chaparall
  • hortensia
  • hundrova
  • hyacint
  • hybridsnöbär
  • hålrot
  • hängsparris
  • hästkastanj
  • idegranar (många sorter)
  • iris (många sorter)
  • jasmin
  • jordgalla
  • julros
  • julstjärna
  • järnek
  • jättenysrot
  • kabbeleka gul
  • kaladium
  • kanariepalm
  • kandelaberviva
  • kantdracena
  • kaprifol
  • karakinbuske
  • kattsvans
  • kinesisk riddarsporre
  • klematis
  • klänglilja
  • klätt
  • klätterfikus
  • klätterkalla
  • kolokvint
  • korallbär
  • kristi-törnekrona
  • krokus
  • krollilja
  • kroton
  • kryssantemum
  • kungslilja
  • kärrtövel
  • körsbärsträd
  • liguster
  • liljekonvalj
  • liljor (många sorter)
  • lupin
  • lobelia
  • läkelobelia
  • madagaskarpalm
  • madonnalilja
  • minikaktus
  • minikastanj
  • mistel
  • monstera
  • moses brinnande buske
  • mose stentavlor
  • mosippa
  • munkhätta
  • murgröna
  • mönjelisa
  • narciss
  • nattskatta
  • nordisk stormhatt
  • odört
  • oleander
  • olvon (många sorter)
  • orkidé (många sorter)
  • palmaralia
  • papegojblomma
  • paradisbuske
  • parkolvon
  • penningblad
  • penningbräken
  • philodendron (alla sorter)
  • pingstlilja
  • pion
  • porslinsblomma
  • praktriddarsporre
  • prickblad
  • primula
  • påsklilja
  • ranunkel
  • renfana
  • revormstörel
  • rhododendron
  • ricinträd
  • robinia (alla sorter)
  • rosenginst
  • rosensköna
  • rosling
  • rådhusvin
  • röd hundrova
  • röd stamginst
  • röd trolldruva
  • sabellilja
  • schefflera
  • silver dust
  • silverkalla
  • sippor (flera arter)
  • skelört
  • skvattram
  • småtörel
  • smörblomma
  • snöbär
  • snödroppe
  • sommarfläder
  • spikklubba
  • spjutbräken
  • sprängört
  • stormhatt
  • stor riddarsporre
  • svanssparris
  • svärdslilja
  • svärmorstunga
  • tibast
  • tidlösa
  • tiggarranunkel
  • tomatplanta
  • tobaksplanta
  • tovsippa
  • trolldruva
  • trädgårdsstormhatt
  • tujor (många sorter)
  • vissa sorters tulpan
  • tysk ginst
  • vandrande jude
  • vargtörel
  • vidjehortensia
  • vildaurikel
  • vildkaprifol
  • vildvin
  • vinruta
  • vintergröna
  • virginiatobak
  • vitsippa
  • vivor (många sorter)
  • våreld
  • vårginst
  • vårtörel
  • yuccapalm
  • åderblad
  • äkta stormhatt
  • änglatrumpet
  • ängssyra
  • ärttörne
  • ökenstjärna
  • ökenros

 

Hudinfektioner

Det är ett annat vanligt problem på ff.a. kaniner och marsvin. Det brukar uppstå när urin och avföring får sitta kvar i pälsen och fräta på huden. Blir det öppna sår frodas gärna både bakterier och svamp i dem. På sommaren kan tom. fluglarver frodas i såren. Det är viktigt att regelbundet kontrollera hälsan på djuret, om sår skulle uppkomma ska de behandlas med rakning, sårtvätt, salva och eventuellt antibiotika (bara på veterinärs inrådan!) omedelbart!

Håravfall och kala fläckar i pälsen

Det kan röra sig om både sjukliga och icke-sjukliga orsaker. Att skrubba sig mot burinredningen eller ha en burkamrat som tuggar på håret kan vara orsaker från djurets miljö. Det kan också bero på flera olika sjukdomar som problem med njurar, sköldkörtel och binjurar. Olika parasiter är inte heller ovanligt –Läs mer under ”Parasiter”.

Hos äldre marsvinshonor kan det ofta vara hormoniellt med håravfallet. Orsaken är ofta okänd men ibland kan cystor på äggstockarna hittas. Generellt behandlas det inte, om det räknas som lindrigt. I allvarligare fall kan hormonbehandling och sterilisering vara aktuellt.

Att djuren tuggar av päls på varandra ses främst hos marsvin där det dominerande djuret tuggar på andra, undergivna marsvins päls. Det finns ingen annan behandling av detta än att skilja marsvinen åt om det blir ett problem för djuren eller ägaren. Om ett ensamt djur tuggar av sin egen päls kan detta vara ett tecken på för fiberfattig kost och för lite sysselsättning. Om man har marsvin och kaniner tillsammans kan också kaninen tugga av marsvinets päls när den ”putsar” marsvinen.

Gerbiler tappar ofta pälsen på nosen, och kan få öppna sår och krustor det kallas Nosdermatit. Det orsakas av avskavningsmöjligheter i buren eller problem med den sk. Harderiska körteln som sitter bakom ögat och bildar ett sekret som tömmer sig vid ögat. Därifrån rinner det in i näsan via tårkanalen. Detta sekret blandas med saliv och sprids över pälsen då gerbilen putsar sig. Att använda sig av sandbad och studera sina djur noggrant så att problemet inte uppstår är bästa behandlingen. Om det skulle uppstå kontaktas veterinär som vanligtvis ger antibiotika.

Känslighet för antibiotika

Marsvin och kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Därför ska du aldrig behandla med antibiotikapreparat utan inrådan från en kunnig veterinär. Tom. en del salvor kan ge reaktioner, fast de är ofarliga för andra djur. Den största störningen innebär att antibiotikan kraftig påverkar balansen i mag-tarmfloran som kan ge ett helt utslaget mag och tarmsystem med mycket allvarliga följder.

Infekterad trampdyna

Symptomen kan vara svullna fötter, hälta, ovilja att röra sig och det beror främst på dålig burhygien och dålig underlag i buren. Man ser det främst på kaniner och marsvin som måste gå på nätgolv eller lever i en smutsig miljö. Veterinären brukar behandla med antibiotika och bandage på tassen. Tyvärr brukar en infektion här sprida sig till lederna.

Livmodersproblem (Kanin)

Kaninen som art är mycket fertil och har en livmoder som är skapt för många kullar och många ungar. I fångenskap får oftast inte honan några ungar och kroppsorgan som är ”oanvända” i kroppen ökar risken för olika sjukdomar. Vanligt är både livmoders-inflammationer och livmodertumörer. Ofta märks först flytningar eller blödningar från könsvägarna vid 3-4 års ålder. Kaniner är duktiga på att dölja sina sjukdomar och den kan verka frisk i övrigt, så åk till en veterinär om du ser flytningar eller blödningar! Hos veterinären röntgas kaninen för att se om en sterilisering räcker eller om cancern spridit sig t.ex .till lungorna, om det är fallet bör djuret få somna in. Om det är en inflammation ges antibiotika om man inte vill operera, men tillståndet återkommer ofta så operation rekommenderas. Trots riskerna med sterilisering av honorna kan det vara rekommendabelt att göra det innan 1 års ålder så att inga sjukdomar hunnit utvecklas och kaninen är i god vigör och klarar operationen bättre.

Luftvägsinfektioner

Mykoplasma Mycoplasma pulmonis Det är en bakterieliknande organism som är mycket smittsam, till skillnad från bakterier så kan mykoplasman inte odlas vilket gör det svårt att ställa en säker diagnos. Många smådjur kan vara friska smittbärare och kroniskt smittade djur inte alltid uppvisar kliniska symptom.. Symptom kan vara nysande, rinnande ögon och näsa, rödfärgade tårar och sekret runt nosen. Om infektionen går ner i lungorna och orsakar lunginflammation ses ofta ansträngd andning, ibland tydligt hörbara biljud från luftvägarna, nedsatt allmäntillstånd, dålig aptit och avmagring. De bör alltid direkt behandlas med antibiotika om misstanke om sjukdomen finns. Risken är annars stor för att sjukdomen blir kronisk. Hur allvarligt det blir beror på djurets ålder, immunförsvar och miljö.

Sendavirus Samma symptom som hos mykoplasma, men kan inte behandlas med antibiotika eftersom det är ett virus. Drabbar främst stora musbesättningar och då ffa. unga möss.

Lunginflammation Pneumoni

Det är en av de vanligaste bakteriella sjukdomarna hos ffa. marsvin och kan orsakas av många olika virus och bakterier. Vid stress, dåligt foder, dålig skötsel, drag och c-vitaminbrist kan lunginflammation få lätt att utvecklas hos djuret. Man ser att de har svårt att andas, nos och ögon rinner, de är slöa och saknar aptit. Om de även är infekterade i öronen kan de vara vingliga, vrida sig konstigt eller gå i cirklar. Veterinär måste uppsökas som odlar fram vilken bakterie det rör sig om och behandlar med antibiotika. Tyvärr är det trots riktig behandling ofta omöjligt att bli av med

Lös avföring (Kanin)

Att kaninen är smetig i baken beror inte på att den inte sköter sin hygien, utan för att någonting är fel!! Det vanligaste är felaktig utfodring beroende på att kaniner främst är grovfoderätare som ska äta hö och gräs –inte fet och söt mat. Att kaninen tycker om allt ifrån ’rostebröd’ till cornflakes behöver inte alls betyda att det är nyttigt för den –jämför oss människor och godis. Resultatet blir en tarm som arbetar mycket sämre med en felaktig tarmflora. Det kan ta flera veckor eller t.o.m. månader på denna kost innan avföringen rättar till sig, man måste m.a.o. ha tålamod och inte slarva med kosten. Om kaninen skulle tappa mycket i vikt, bli slö, få rena diarréer eller inte blir bra i magen trots rätt utfodring, sök veterinär. Det kan också bero på en ryggskada eller kraftig övervikt så att kaninen helt enkelt inte kommer åt. Ryggskadan brukar diagnostiseras av en veterinär och är inget man kan göra åt förutom hjälpa djuret att hålla sig rent. Övervikt –Ja, då är det bantningskur som gäller!

Neurologiska rubbningar (Kanin)

Det kan vara t.ex. Huvudlutningar, cirkelgång, förlamningar, epilepsiliknande anfall, balansrubbningar, beteenderubbningar, ökad törst och urinering, avmagring mm. En orsak till detta är en mikroskopisk parasit som kan leva inuti djurets celler Encephalitozoon cuniculi. Som främst angriper kaniner men ibland även människa och andra djur.Smitta sker via urinen från infekterade kaniner. Vanligtvis blir kaninungar smittade av sin mamma redan de första dagarna i livet. Smitta i fosterlivet kan också förekomma.Sjukdomen kan löpa symptomfritt hela livet men vanligt är att en smittad kanin någon gång i livet drabbas av olika neurologiska symptom eller symptom till följd av njurskador. Att ställa rätt diagnos är mycket svårt för veterinären men det finns blodprov som kan påvisa ett aktivt immunförsvar som bevisar att parasiten troligen är närvarande. Bakterier, tumörer och liknande kan också orsaka liknande symptom. Behandlingen är besvärlig och tar tid. Det finns idag inget preparat som gör kaninen helt frisk och man får betrakta prognosen som dålig, även om de blir friska är återfallsrisken stor. Att låta djuret somna in kan vara ett humant alternativ.

Njursjukdom

Gamla gerbiler och hamstrar drabbas ofta av avmagring, förlorad muskelmassa, dålig aptit och slöhet. Ibland ses även ökad törst. Det kan vara åldern som tar ut sin rätt men kan också varas symptom på njursjukdom. Behandlingen är enbart understödjande, med tonvikt på färskt rent vatten och mat för att förhindra stress, som annars i sin tur kan utlösa akut njursvikt.

Parasiter

Det finns flera olika parasiter som kan drabba våra smådjur, de vanligaste är t.ex.

Blodsugande löss kan ibland ses som små mini-fästingar i nacke och på kroppen på möss och råttor. Lössen orsakar en intensiv klåda, och ofta ses håravfall och rivsår här och var på kroppen efter råttans/musens vassa klor. Löss smittar vanligen genom kontakt med andra smittade djur eller en smittad omgivning.

Hårsäckskvalster Demodex Är en av de vanligaste orsakerna till fläckvis håravfall och krustor hos hamster. Det lever nere i hårsäckarna och leder till torr, fjällande hud och håravfall, ffa. på rygg och bakdel. Sjukdomen är inte dödlig, brukar tyda på att någon annan sjukdom har satt ner hamsterns immunförsvar. Det kan behandlas, men vill gärna återkomma. Man tar ett skrapprov på huden för att fastställa att det är Demodex. Behandlas med ivomec.

Kaninskabb/ Mjällkvalster/ Mjällskabb Cheyletiella Lever i huden, oftast på ryggen av kaninen. Man kan inte hitta parasiten i pälsen för att den lever nere i huden. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar och sår med skorpor. Vanligtvis börjar problemen i nacken, på främre delen av ryggen samt längst bak på ryggen strax ovanför svansen. Ofta, men inte alltid, kliar de sig rejält. Parasiten behandlas med injektions-behandling med t.ex. ivomec hos veterinären. Dock kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Man behöver också sanera kaninens bur och närmiljö för att undvika smitta igen.

Löss Är små, vinglösa, platta insekter som lever i pälsen. Både vuxna löss och ägg hittas fästade vid hårskaften. Det pågår ofta utan synliga yttre symptom. Vid kraftig infektion så brukar de klia sig intensivt och kan klia upp sår och tappa päls. Krustor på och runt öronen ses ibland. De irriterar och skadar hudens yta och livnär sig på kroppsvätskor som utsöndras i de sår som klias upp. Behandlingen består vanligen i badning med ett antiparasitärt schampo.

Marsvinsskabb Trixacarus cavie Detta skabbdjur lever i hudens yttre lager och orsakar intensivt kliande och omfattande håravfall. Ibland kan de hittas utan klåda hos djuret, men i stället håravfall, sår och skorpor i huden. I andra fall är infektionen och irritationen så allvarlig att djuret orsakar sig själv allvarliga sår, och uppvisar ett vilt springande och cirklande beteende. De brukar även tjuta högt när man tar och känner på de angripna områdena. Behandlingen utgörs sedan av 3-4 injektioner med Ivomec med ca 2 veckors intervall. Skabb smittar INTE till människor.

Pälsätare Ser ut som en beige c:a 1,5 mm lång krypande parasit i pälsen på marsvin. De tuggar i sig päls och brukar inte orsaka klåda innan de förökar sig i stora mängder. Det diskuteras varifrån de kommer, men många är överens att de kan ligga vilande i kroppen hos djuret och börja utvecklas om marsvinet får någon försvagning på immunförsvaret t.ex. C-vitaminbrist, förkylning etc. Lättast at se dem tidigt är runt ögon, öron och på buken. Behandla med ett ohyreschampoo, oftast räcker två gånger med en veckas mellanrum.

Öronskabb Leder till ansamling av ett brunt torrt material i hörselgången som irriterar örat och skapar sår. Behandlingen sker genom noggrann rengöring av örat och örondroppar –eftersom det gör ganska ont på djuret används ibland sprutor istället för örondroppar.

Ringorm

Orsakas av en svampsjukdom och förekommer både hos kanin och hos marsvin men främst hos marsvin, kan även smitta till människa. Unga marsvin brukar vara de som utsätts mest och yttrar sig som fläckvis håravfall i ansikte, nos och på öron. Huden kan i dessa partier vara flagig och torr. Ger ibland också klåda och håravfall med krustbildning i huden, ibland läker det i mitten och ser då ut som en ring, därav ringorm. Symptomen kan ibland vara mycket svaga. Vid misstanke om ringorm bör veterinär uppsökas så att lämplig behandling sätts in.

Rödfärgade tårar Sialodacryoadenit

Viruset påverkar framför allt tårkörtlarna som sitter bakom ögat. Dessa börjar producera mer sekret än vanligt, och i detta sekret finns ett rött pigment som orsakar rödfärgning av tårvätskan. Symptomen hos det sjuka djuret blir röda tårar, rött sekret runt näsan, klåda mot ögon och ansikte, och ibland svullnader runt ögonen. Som vid andra virusinfektioner så finns det ingen behandling, utan djurets immunförsvar måste kunna hantera sjukdomen på egen hand. Rödfärgade tårar ses ibland även utan andra symptom på sjukdom. Det röda pigmentet i tårvätskan kan öka vid olika former av stress, t ex rädsla, miljöbyte, fasthållning, annan sjukdom.

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc. så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom. Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Veterinär ska kontaktas om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning.

Trauman

Våra smådjur blir lätt skadade genom att man tappar dem i golvet, klämmer dem eller hanterar dem felaktigt. Benbrott är inte helt ovanliga men svåra att behandla på t.ex. möss, råttor och hamstrar.

Trumsjuka/Nedsatt magsäcksmotorik

Om marsvin och kaniner slutar äta, pga. t ex. stress, eller utfodras med för fiberfattig, dvs. för lite hö, och för fet kost kan det leda till sk. trumsjuka. Det betyder att rörelserna i tarmen som matar fram fodret och sedan avföringen avtar och t.o.m. avstannar ibland. Det gör att magen och tarmarna blir gasfyllda och orsakar smärta för djuret. Det är ett livshotande tillstånd som kräver veterinärvård. Det första tecknet är att djuret äter mindre och bajsar mindre. Kan vara hängigt, inte vilja röra sig eller verkar irriterat. Klämmer man försiktigt på magen kan man höra ett bubblande ljud. Behandlingen består i att ge djuret mycket vätska för att få matrester att passera i tarmen och inte klumpa ihop sig i stora hårda bollar och med medicinering aktivera tarmens rörelser. Det är tidskrävande och arbetsamt. I flera fall går inte djurets liv att räddas.

Tumörer

Framförallt råttor, möss och hamstrar har lätt för att drabbas av tumörer. Vissa undersökningar säger att 90 % av råttorna över 2 års ålder kommer att få en tumör! Den absolut vanligaste tumörformen hos både råttor och möss är juvertumörer (”bröstcancer”). Detta kan drabba både hanar och honor. Hos råttor är dessa tumörformer nästan alltid godartade, det vill säga de sprids inte vidare i kroppen. Råttans bröstvävnad sitter inte bara runt spenarna, utan sträcker sig upp på hals, på sidor, och på baksidan av bakbenen. Detta leder i sin tur till störningar i hormonbalansen och håravfall samt ändrat beteende.

Tyzzers sjukdom

Denna tarmsjukdom orsakas av en tarmbakterie och är vanlig hos gerbiler, men drabbar ibland även möss och råttor.  Framförallt hos unga djur är dödligheten hög. De är tufsiga i pälsen, slöa, ihopkrupna och äter dåligt. Ibland har de diarré. Det är alltså mycket diffusa symptom. Att ha rent i buren och minimera stress för djuren med transporter och nya miljöer är viktigt för att undvika sjukdomen. Behandling sker av veterinär med tetracyklin i dricksvattnet till en drabbad koloni.

Urinsten

Det är relativt vanligt, symptomen är att djuret har ont när de kissar och brukar då pipa beklagligt, ofta sitter ihopkurad och skjuter rygg och kan tom kissa blodblandad urin. Upptäcker man något av dessa symptom bör veterinär kontaktas. Om djuret inte kan kissa alls är tillståndet akut och veterinär måste uppsökas omedelbart. Man röntgar djuret för att se om man hittar några urinstenar i blåsan eller urinröret. De avlägsnas med operation och sedan antibiotika om djuret även har en urinvägsinfektion. Operationerna brukar gå bra, men risken är stor att nya stenar bildas, man vet inte helt säkert men tror det kan vara ärftligt och kostrelaterat. Om de visar sådana tendenser ska kalkfattig kost ges. Urinsten kan även drabba kaniner, det är dock inte riktigt lika vanligt på kaniner som på marsvin. Kaniner har en annan typ av kalkomsättning jämfört med marsvin och många andra djur. Allt kalk i födan tas upp via tarmväggen och kroppen förser sig med vad den behöver från blodet och överskottet utsöndras via njurarna, d.v.s. i urinen. Följaktligen kan det bli rikligt med kalk i urinen och detta kan då ses som en vitaktig grumling av urinen. I vissa fall då överskottet är kraftigt och pågår under en längre tid kan det bildas trögflytande, leraktigt sekret eller stenar i urinblåsan som orsakar smärta och problem vid urinering. Även gällande kaniner är det exakta sjukdomsförloppet inte helt klarlagt. Urinsten ses ofta hos hamster. Symptom på detta behöver inte alltid vara uppenbara för ägaren. Det kan t ex visa sig som att hamstern kissar oftare än vanligt, tar i mer då den kissar, blod i urinen, ökat drickande, slöhet och dålig aptit. Behandling innebär kirurgi följt av antibiotika.

Värmeslag

Våra smådjur är känsliga för värmeslag, framför allt marsvin som är överviktiga och/eller kraftigt behårade. Temperaturer över 30 grader, hög luftfuktighet (över 70%), otillräckligt med skugga och ventilering, trängsel, och andra yttre stressfaktorer bidrar till att utlösa värmeslag. Tecken på värmeslag kan vara att djuret flämtar, dreglar, är svagt och ovilligt att röra sig, kramper, och i värsta fall dödsfall. Om symptomen känns igen i tidigt skede är det behandlingsbart. Marsvinet ska sprayas med kallt vatten eller badas i kallt vatten som akutåtgärd, sen måste veterinär uppsökas. Man kan förebygga värmeslag genom att tillförsäkra tillräckligt med skugga och bra ventilering, men inte drag.

”Wet-tail” Proliferativ ileit

Så kallas en vanlig bakteriell infektion hos hamstrar. Man vet inte exakt vad som orsakar den men troligtvis felaktig utfodring, plötsliga foderbyten, trängsel, dålig hygien eller annan stress. Sjukdomen drabbar oftast hamstrar i avvänjningsåldern, mellan 3-6 veckor gamla. Alla hamstrar oavsett ålder kan dock drabbas. Den långhåriga teddy-hamstern tycks vara speciellt känslig. Hamstern får diarré och blir kletig runt baken, sköter inte sin päls och sitter ihopkrupen. Den tappar aptiten och blir uttorkad, avmagrad och irriterad. Ibland syns blod från ändtarmen. Hamstern brukar dö efter 1-7 dagar. Med tanke på detta bör djuret behandlas så snabbt som möjligt hos veterinär med antibiotika, vätska och medel mot diarré. Det är ofta behandlingen misslyckas dock.

Som ägare till butiken har jag en djurvårdsutbildning i botten och sedan byggt på med otaliga jobb inom flera branscher. Hemma hos oss har de flesta djur bott men akvaristiken ligger mig varmast om hjärtat. Nere i butiken arbetar jag mest "i kulisserna" med pappersarbete, mailkontakt, hemsidan, kluriga kundbeställningar och luriga frågor :)

Lämna en kommentar

*

7 − 5 =

captcha *